Om man har tur så går man förbi ett.

Ibland får man klättra lite för att nå godisknopparna.

Och har man tur hittar man godisgömmor i snåren.

Ibland har någon petat ner godis bland rötterna också.
Fast det är rätt kul att gräva fram det.

Och har farsan tur får han med sig en skitunge hem.

 
Och det får han. Det finns godisträd på gården också, så varför INTE följa med hem? Dessutom säger ryktena att man får vara lös fler gånger om man sköter sig.. Någon som hört motsatsen?

Vi åkte hela vägen in till Centralen, där var det en kvinna som sa att han var supersnygg, sen gick vi och letade efter Norr Mälarstrand. Jag har tydligen Stockholm i blodet fortfarande, som tur är, så vi hittade.
Eero fick inte bada längst hela promenaden = ELAKT! Men det fanns många änder att titta på, många båttampar som gnisslade och många gamla båtar som man nästan kunde gå upp på. Det fick han inte heller. Sen väntade vi, och väntade och väntade. Tillslut kom Salli och vi gick hemåt. Eller mot centralen rättare sagt så att vi kunde åka hem.

Väl i byn började det regna. Vatten är okej när det kommer nerifrån och man kan bestämma själv. När det kommer uppifrån och man inte vill, då är det ett djävulskap. Väl hemma var vi dyngsura och Eero somnade som ett barn, efter att ha stressraceat av sig lite. Att vara på stan och att greja i nästan 5 timmar är ganska jobbigt trots allt.

Eero träffade Marlene också. Hon har precis kommit till Sverige. Det var ett kärt återseende må jag säga och hon var väl den enda han ville leka med riktigt ordentligt. Men när vi sågs hade hon också lina på sig, så dom trasslade mest ihop sig. Dom bodde i samma kennel i Spanien, om någon missade kontentan av det kära återseendet.

Här är en bild på dem i Spanien (Eero i mitten och Marlene i nedre hörnet):

Och här följer några bilder Pernilla tog under dagen:

Eero med GD-dreggel i nacken spanar fåglar medan Ollie har fullt upp med att pussas.

Han har fattat att bollen ska i lådan, men inte riktigt hur… och bara när jag håller i den.. än. Men i och med att vi började på stadiet att han inte ville bära saker i munnen, inte ville lämna ifrån sig det när han väl tog i det och hellst slaktar tennisbollar så har vi ändå kommit rätt långt. 

Det lärde vi in på.. en dag? Den 29e har jag för mig. Och vi jobbar vidare, längre och längre bak. Han är dock väldigt godisberoende och matstörd och vill vara nära händerna hela tiden. Superbra träning för det. Hurrey.

Vi utvecklar ringleken lite och blandar in sök i det hela. Det här var ett av de lättare söken. Ibland sökte han i heeela lägenheten, och hittade den. Givetvis.

Eero jobbar vidare med sina ringar. Egentligen är det kanske steg 3, i och med att det tog sin lilla tid att få honom att ta den i munnen. Men det räknas nog in i steg 1.

1. Ta den i munnen + Lyfta upp
2. Ge mig + Hämta och ge mig.

Världens duktigaste kille indeed.

(Cred till mig för att jag kan träna, klicka, plåta och få skärpa samtidigt)

Måste jag vänta!? TRÄNA TRÄNA TRÄNA!!

Precis som jag lovat mig själv gick jag och införskaffade en ringpyramid till Eero när CSN fick tummen ur.

Jag hittade även en ny 5 in 1 pyramid.

Detta är dock det egentliga användningsområdet. Burkarna ska läggas i varandra. (Ja, givetvis ska han lära sig att stapla på höjden också, men en sak i taget)

Nya träningsgrejer. Nya leksaker. Nytt pepp.