En aktiv skogspromenad är en bra början på dagen

 
Såhär om våren växer det godis i träden i urskogen där vi bor.
De knoppas ungefär samtidigt som vanliga lövträd.

Om man har tur så går man förbi ett.

Ibland får man klättra lite för att nå godisknopparna.

Och har man tur hittar man godisgömmor i snåren.

Ibland har någon petat ner godis bland rötterna också.
Fast det är rätt kul att gräva fram det.

Och har farsan tur får han med sig en skitunge hem.

 
Och det får han. Det finns godisträd på gården också, så varför INTE följa med hem? Dessutom säger ryktena att man får vara lös fler gånger om man sköter sig.. Någon som hört motsatsen?

Norr Mälarstrand

Jag fick för mig att jag skulle åka in till stan och möta Salli på skolan när hon slutade. Och eftersom eero älskar att åka kollektivt fick han följa med. Först gick han lös hela vägen in till byn, det är rätt svårt att koncentera sig på att gå i närheten när man är påväg ut på promenaden, det är så mycket nya dofter längst vägen som legat sen sist vi var där. Men han skötte sig okej ändå. När vi kom in till byn hade vi bråttom till tåget så han blev kopplad så att han inte "skulle försvinna", det hade vi inte tid med.

Vi åkte hela vägen in till Centralen, där var det en kvinna som sa att han var supersnygg, sen gick vi och letade efter Norr Mälarstrand. Jag har tydligen Stockholm i blodet fortfarande, som tur är, så vi hittade.
Eero fick inte bada längst hela promenaden = ELAKT! Men det fanns många änder att titta på, många båttampar som gnisslade och många gamla båtar som man nästan kunde gå upp på. Det fick han inte heller. Sen väntade vi, och väntade och väntade. Tillslut kom Salli och vi gick hemåt. Eller mot centralen rättare sagt så att vi kunde åka hem.

Väl i byn började det regna. Vatten är okej när det kommer nerifrån och man kan bestämma själv. När det kommer uppifrån och man inte vill, då är det ett djävulskap. Väl hemma var vi dyngsura och Eero somnade som ett barn, efter att ha stressraceat av sig lite. Att vara på stan och att greja i nästan 5 timmar är ganska jobbigt trots allt.

Promenad in till byn

Vi drog ut på grabbhäng och promenerade in till byhålan för att sitta utanför konsum och titta på människor. På vägen hem gick Eero lös, hela tiden. Stannade varje gång det kom en bil eller jag sa att han kanske borde sakta ner lite (jag vill ha koll på var han tar vägen, av någon anledning). Han var väldigt duktig iallafall och fick leta godis på egen hand i diken (woho varje träskkalvs högsta dröm!) och sprang ikapp mig när jag hunnit lite väl långt bort.

 

SOS-träff på Hundöarna

Vi – Eero, jag, Salli, Hope, Pernilla, Louice och Ollie – åkte till Hundöarna för att träffa enmassa spanjorer. Eero fick inte vara lös, för det första han gjorde var att gnälla efter att få bada. Och eftersom jag blev lite rädd när han simmade över en kanal till fel ö sist vi var där så tyckte jag tydligen att han skulle vara kopplad. Men han fick ha långlina iallafall. Och vem bryr sig om att leka med andra hundar när man kan simma simma simma som den sjöko man är?

Eero träffade Marlene också. Hon har precis kommit till Sverige. Det var ett kärt återseende må jag säga och hon var väl den enda han ville leka med riktigt ordentligt. Men när vi sågs hade hon också lina på sig, så dom trasslade mest ihop sig. Dom bodde i samma kennel i Spanien, om någon missade kontentan av det kära återseendet.

Här är en bild på dem i Spanien (Eero i mitten och Marlene i nedre hörnet):

Och här följer några bilder Pernilla tog under dagen:

Eero med GD-dreggel i nacken spanar fåglar medan Ollie har fullt upp med att pussas.