Det första telefonsamtalet och Leishmania

Så, idag ringde jag Hannah Palm och vi pratade lite mer om adoption från Spanien och om Pinto. Det kändes jävligt bra.

Pinto sprang alltså lös i Bandamadena och följde med en dam in genom hennes ytterdörr. Hon tyckte att det var väldigt konstigt att en så väldigt smal hund av jaktras befann sig inne i stan och ringde SOS. Dit fick han flytta. Tydligen är han väldigt social och söker mänsklig kontakt och är väldigt enkel att hantera. Han finner sig i nya situationer snabbt och Hannah tror att han kan anpassa sig till ett liv i Sverige lätt. Förhoppningsvis, säger jag. Jag har ingenting emot att arbeta med honom för att vi ska fungera i ovana situationer, eller att lugna honom och finnas bakom honom om det inte går speciellt bra i början. Vad kan jag säga? Jag är kär.

Ett annat ställningstagande innan adoptionen drar igång; Leishmania.

Leishmania, en allvarlig blodparasitsjukdom, kommer från stick av sandmyggor som finns i områden i Europas södra delar. Smittan är utbredd i Medelhavsområdet och Portugal och är i vissa regioner mycket vanlig. Leishmanios förekommer inte normalt i Sverige men har på senare år diagnostiserats hos flera hundar. De flesta har varit importerade hittehundar, men infektionen har påvisats även hos andra hundar som vistats i Sydeuropeiska länder.

I de allra flesta fall krävs det ett stick från en infekterad sandmygga för att en hund eller människa skall kunna smittas. Eftersom sandmyggor inte finns i Sverige är risken för inhemsk smittspridning från en infekterad hund till andra hundar eller till människor i normala fall mycket liten.

Leishmania smittar via blod - ja.
Om man som människa blir smittad (större risk när man är på semester i Spanien än när man umgås med hund med sjukdomen) är den INTE kronisk. Den behandlas då med medicin.

Dessutom finns det bromsmediciner att behandla hundarna med om det skulle visa sig efter några år att hunden testas positivt för Leishmania.

Jag ställer mig absolut positiv till att ta hit Pinto och bli familj med honom, även om det visar sig om sex år att han behöver behandlas livet ut för att Leishmanian inte ska bryta ut. Vad kan jag säga? Jag är kär.

Hannah rekomenderade även två forum för oss adoptörer:
www.tassartillsverige.net
www.byrackor.se